Så kom den till slut,dagen då
sanningen klev fram. Det var en solig dag,en vacker dag som på ett
ögonblick förvandlades till mörkaste
Helveteshålan.
Han satt där,förkrossad och
förtvivlad. Han grät och skakade,jag förstod direkt vad det
handlade om. Två förhållanden hade han haft bakom min rygg,inga one
nights utan förhållanden. Det första alldeles i början då vi köpt
vårt hus. Då livet,för mig,tedde sig ljust och vackert. Det andra
förhållandet då vår lilla skatt låg i magen,då jag var 7 månader
gången.
Jag orkade inte ens skrika,inte
den här gången heller. Jag har gråtit,gråtit och gråtit. Min själ
har dött och hjärtat kallnat.
Han har även aktivt raggat på
Nätet under hela vår tid tillsammans och jag är säker på att dessa
två han "erkänt" inte är de enda. Det gör förbannat
ont.
Otrohet handlar ofta om att man
behöver bekräftelse,att det förhållande man lever i inte är
tillräckligt. Jag ska berätta om vårt.
Vi har haft sex minst fem dagar i
veckan, bra sex. Jag har sett till så vi kommit i väg själva,bott
på hotell och gjort olika aktiviteter,saker som jag vet han
gillar.Jag har alltid sett till så maten stått på bordet,tvätten
varit tvättad och huset städat. Men jag har även gjort saker som
jag gillar,själv. Vi har inte "hängt" på varandra utan haft en
harmoniskt balans. HA,HA.....jag är så jävla
grundlurad!!!!
Han går hos Psykolog nu och han
kan inte förklara varför han gjort som han gjort,han kan inte
förstå. Hans verklighet har varit hos mig säger han,det andra något
han "bara gjort". Jag vill verkligen försöka men vet inte hur länge
jag orkar. Han kommer inte med några vettiga svar på något och
menar att jag inte gjort något fel under den här tiden. Inget beror
på mig och det vi haft har varit bra???
Hur FAN lagar man något som
INTE är trasigt och som inte är FEL??????
Jag är en IDIOT! Någonstans har
jag vetat detta hela tiden och ÄNDÅ skaffar jag barn med honom,ändå
köper jag ett hus och bjuder in honom i mitt liv. Tror mig se något
där som är värt att kämpa för,jag tror mig fortfarande se det. Men
orken tryter,självkänslan är borta,själen trasig och hjärtat
dött.
Det vackra i att vara gravid,är
för mig nu bara skitigt. Han knullade henne för att sedan komma hem
och "älska" med mig. Då jag väntade VÅRT barn? Denna tanke gör mig
Spysjuk!!!
Han tröstade dom båda,då jag
behövde honom som mest. Han slöt dem i sin famn,då jag satt hemma
och grät över det jag inte förstod. Han skrattade och delade små
hemligheter och ord tillsammans med dom, då jag i förtvivlan vred
mina händer över de barn som först dog i min
mage.
Han smsade bredvid mig i
soffan,till de kvinnor han i hemlighet fick bekräftelse
av.
Ändå är jag kvar,övertygad om att
han är värd det. Övertygad om att hans sjuka innre går att
laga,övertygad om att han kan älska mig så som jag älskar honom.
Tron på Kärleken är stark hos mig men rasar den igen,då finns inget
kvar. Ett enda litet felsteg nu och han mister oss för alltid. Då
kan han inte få vara min vän ens...Ingentig!
Far till sitt barn,Ja! Men absolut
ingenting annat.
Då har jag kräkts ur mig,den
äckliga hemlighet som fick mitt liv att rasa. Jag har aldrig blivit
så kränkt i hela mitt liv,trots misshandel droger och
våldtäkter.
För honom har jag berättat allt
och ändå har han Pissat på det.
Jag klättrar iaf,uppåt! Jag vet
någonstans att jag är både vacker och stark,jag har klättrat förr.
Det är bara så synd att det som kunde blivit så vackert bara blev
"som alla andra".
Fridens
liljor!